Crake är ett underbarn som bestämmer sig för att mänskligheten bara är upphov till problem och försöker lösa det. Dystopi och postapokalyps från Margaret Atwood (Handmaids Tale) där moraliskt korrupta företag modifierar naturen och resten av världen lever i nån form av kaos (klimatkollaps?), fram till undergången. Grundfrågan jag läser in är om moral är kulturellt eller sitter djupare än så. Frustrerande hur den inte rör sig mot något, det finns ingen resolution att driva mot utan den förklarar i bästa fall vad som hänt. Inte nån favorit men är nyfiken på vad som händer i de följande böckerna, så bättre än mycket annat.

Amerikansk scandi noir, om det finns något sådant, på HBO Max i samma stil som Mare of Easttown från härom året. Mallat med alkoholiserad polis samtidigt som det är många vändningar. Högt produktionsvärde. Tre avsnitt släppta och jag följer den mer än någon annan serie just nu.

Ingen aning varför jag plockade upp just denna i begagnatlådan men väldigt glad att jag gjorde det. Eller glad är nog fel ord givet den misär, smärta och död som den innhåller, men helt i min smak. Påminner mig mycket om Stridsberg villket bara kan vara bra, fast arbetare i Roslagen snarare än kulturarbetare i Stockholm.

För intellektuell för mig. Kräver full koncentration, för att hålla reda på alla namn, smeknamn och släktskap, och för att försöka tolka vad den underliggande meningen är.

För intellektuell för mig. Kräver full koncentration, för att hålla reda på alla namn, smeknamn och släktskap, och för att försöka tolka vad den underliggande meningen är.

Om svårigheterna med att leva bortom jorden och varflr det inte kommer att ske inom de nä närmaste decennierna. Kul och intressant för oss som gillar scifi och är lite techooptimister eller technooptimistnyfiken iaf.

Besviken givet recensionerna och priserna. En bok om litteratur och författande som inte har språket att matcha idéerna. Saknas också någon form av öpplösning som man väntat på sen första kapitlet. Spåret med Ivar Lo hade något men även det tappas bort och blir bara ett sidospår som inte leder någonstans.

Fyra år efter händelserna i den väldigt mörka Blindness så är det mer vardag.

I parlamentsvalet röstar plötsligt nästan hela befolkningen i huvudstaden blankt. En attack mot demokratin som landets ledning gör vad som helst för att komma till rätta med.

En satir riktad mot den totalitära och inkompetenta staten som delvis påminner om en spionthriller, fast med enbart en (ond) sida som fäktar med väderkvarnar. Bra koncept av ev nobelpristagare som uppenbarligen kan skriva borde passa mig men tyvärr funkar det inte riktigt.

Det är en speciell prosa som både är bokens styrka och fall, för även om den delvis är rolig och rapp så gör de extremt långa meningarna och styckena att jag tappar koncentrationen och det blir delvis jobbigt att läsa.

Såg klart säsong 2 först nu efter att jag hade tröttnat lite på zombies, men likt säsong ett så är det några avsnitt som står ut och lyfter hela serien. Klart värd att se hela och ser till och med fram emot att se vad dom ska göra i säsong 3.

Från författaren till The Martian och på samma tema med en ensam vetenskapsman som måste överleva i ett rymdskepp för att rädda jorden. Var väl marknadsförd för några år sen så misstänker att jag är sist på bollen här. Bra driv och lite av en page turner men samtidigt frustrerande dålig i hur huvudpersonen förklarar saker för sig själv och är generellt en dryg person, och jag tror inte det är författarens mening. Påminner lite om Dan Brown fast i rymden, på gott och ont. Generellt positiv fast kommer nog inte att läsa något mer från författaren.

10% det bästa jag läst och 90% totalt ointressant. Om droger, beroenden, tennis och underhållning i ett surrealistiskt nordamerika där kanadensiska rullstolsburna lönnmördarseparatister letar efter en film som är så greppande att det inte går att sluta titta, vilket effektivt gör den till ett massförstörelsevapen. Tror jag, för jag hade väldigt svårt att koncentrera eller intressera mig, till den grad att det tagit mer än sex månader för mig att ta mig igenom hela boken. Så sammanfattningsvis det bästa jag läst, två av fem i betyg.

Klassisk sci-fi från 1961 om Michael, en människa som kommer till jorden efter att ha vuxit upp på mars med marsianer.

Håller bra trots att den är väldigt en produkt av sin tid. Kanske för att det är mer religion, normer och etik än rymden och vetenskap.

Stridsberg är bra som alltid. En familjeberättelse i Stockholm som sträcker sig över de senaste 100 åren. Stridsbergs vanliga teman med droger, död och kärlek. Lite väl komplex med månha namn och relationer att hålla reda på så därför inte en av hennes bästa.

Sci-fi i nära framtid om klimatförändringarna. Från Obamas och Gates rekommendationer vilket kanske är lite oväntat med tanke på att MftF har en tekno-socialistisk bild/lösning på klimatet. Ganska optimistisk trots att den utspelas i en kollapsande värld. Väldigt aktuell och inaktuell samtidigt (givet USA senaste veckorna). Inte jättebra skriven, uppenbart amerikansk blick på europa och världen, men ändå klart läsvärd bara för ämnet.

En kärlekshistoria med mord i bakgrunden. Bra, antar jag, men inte speciell nog för att jag kommer komma ihåg den om ett år.

Förmodligen sist på bollen med denna, men ändå värd att dela. Ganska enkel och kort historia om robot som har medvetande. Inte alls nyskapande eller speciell men samtidigt ett bra actionäventyr som man slukar på några korta timmar. Till er som läst den: är det värt att plocka upp fler böcker i serien? Fortsätter det enligt samma mall eller utvecklas det till något mer?

Klart läsvärd. Gick in med låga förväntningar, trots att jag gillat Khemiris tidigare böcker, och blev direkt positivt överraskad. Svagare i mitten där jag får tydliga Franzen/Auster/Roth vibbar, blir dock aldrig seg som jag tycker Amerikanerna kan bli. Återhämtar sig i sista tredjedelen och var svår att lägga ifrån sig.

Plockade upp denna efter att ha gått förbi, det väldigt distinkta, Saramago-muséet i Lissabon för många gånger för att inte kolla upp vem han var. Handlar om hur ett samhälle kollapsar när en sjukdom som gör folk blinda sprids. Indelad i väldigt distinka akter där första akten utspelas när sjukdomen först börjar spridas är väldigt bra och känns som delvis sci-fi och delvis magisk realism. Andra akten är en väldigt, i mina ögon onödigt, mörk flugornas herre inifrån karantän. Sista akten försöker dom hitta ett sätt att överleva i den post-apokalyptiska staden tillsammans med de dem träffat på vägen. Funkar både som spännande och intressant äventyr och som allegori för etik, rädsla och samhälle.

Hör inte till dom som tänker på romarriket men ändå så hamnade jag här. Fiktion om dom första kejsarna som berättad av Claudius. Väldigt mycket mord, politik, paranoia och degenererade karaktärer. Vad jag förstått är den väl underbyggd historiskt men framför allt upplyft som litterärt verk. Bra introduktion för mig vars kunskap om romarriket kommer från Asterix och Gladiator.

Sydamerikansk klassiker som är väldigt "nobelkompatibel". Placerar den i samma kategori som Salman Rushdie och Günther Grass, fast mer tillgänglig. Likt dom förstår jag att jag bara förstår en bråkdel av symboliken och referenserna, men till skillnad från dom så är Márquez relativt lättläst och jordnära. Jag skulle nog fått ut mer av boken om jag kunnat mer om Colombias historia och tagit det långsammare, men vem har tid med det?

Seriemördarthriller med skådespelare och scenografi som är bra, men den saknar något. Baserad på verklig händelse där en seriemördare deltar i ett datingprogram. Tror dock den skulle mått bra av att ta sig lite mer friheter med materialet. Grundpremissen är att kvinnorna inte lyssnas på eller tas på allvar, vilket dock här innebär att det inte byggs mot något och upplösningen blir därför ganska slumpartad. Sant och verkligt, men funkar inte så bra som thriller.

Min favorit av Philip K Dick. Har samma tema som dom andra jag läst, med frågan vad som är verkligt och inte, men är mycket mer direkt. Enklare och mer linjär på ett sätt men samtidigt tar den oväntade vändningar gång på gång. Rymdresor, tidsresor, dödsresor(?), tankeläsare och företagande. Den har allt och lyckas ändå hålla i hop det på bara 200 sidor. Är överraskad och imponerad.

Sist på bollen som så ofta, men kanske finns det någon som behöver en knuff för att se denna. Bland de bästa tv-serierna de senaste åren, om inte någonsin! Spännande och skrämmande trots att man vet hur det går. Mänsklig och korrupt. Snygg och grå. Alla måste se den.

Uppföljaren till A Memory Called Empire. Rymdopera med bra karaktärer, lagom mycket politik och bra språk. Om man gillade första boken kommer man gilla denna också. Jag kommer nog läsa mer Arkady Martine i framtiden.

Bra, men ändå besviken. Världen tycker jag funkar och är intressant men berättandet liknar mer äventyrsfantasy än rymdopera-scifi. Lider också av trilogisjukan där boken inte riktigt kan stå för sig själv och slutar otillfredsställande. Tveksam om jag kommer läsa vidare.

Paranoid, absurd och schizofren berättelse om undercoverpolis som spanar på sig själv. Högt ratad av andra men jag gillade den inte alls, även om den tar sig lite i sista tredjedelen. Inom temat är Hunter S Thomson och Kurt Vonnegut väldigt mycket bättre i mina ögon.

Non-fiction spiondrama i Le Carré-stil. Kanske inte lika välskriven som le Carré fast mer än väl kompenserat med spänningen av att det är på riktigt.

Väldigt bra! Mörkare än annat jag läst av Stridsberg men också mycket kärlek i mörkret.

Snabbläst svensk action/thriller perfekt för solstolen. Starkare rekommendation än betyget indikerar även om slutet var lite otillfredsställande.

Fick tips från någon här för nåt år sen men kommer inte ihåg vem, så tack för tipset vem det nu var.

Alternate history där axelmakterna vunnit WW2 och delat upp USA mellan sig. Själva plotten känns inte så viktig och lämnas öppen, handlar snarare om världen och vilka amerikanerna är/blivigt med rasism som ett centralt tema. Inte vad jag förväntade mig men gillade den och PKD växer i mina ögon ju mer jag läser.

Uppföljaren till den väldigt bra "When we cease to understand the world". Med von Neumann i centrum och rör sig kring Manhattanprojektet, de första datorerna och AI. Inte lika bra som första boken men om man gillade konceptet med kända vetenskapsmän som hjältar och antihjältar så är den läsvärd.

Har ett litet sommarprojekt att läsa Philip K Dick. Började här med boken som blev Blade Runner. Inte bland det bästa jag läst men gör filmerna ännu bättre än vad dom redan var genom att fylla ut världen. Så klart läsvärd om man gillar filmerna.

Förstår varför den är en klassiker men jag kunde inte komma över det obehagliga temat. Läste den som en blandning mellan Kafka, Hitchcock och Hannibal Lecter men gissar att andra läser något helt annat. Jeremy Irons som ljudboksinläsare var dock perfekt.

Väldigt bra! Bättre än första boken som också var bra, förutom slutet, så man ska definitivt läsa båda. Svårsåld rymdopera som är väldigt "out there" med tidsresor, världskontrollerande AI, flygande mattor, gamla och nya religioner, rymdskeppsträd och Keats (1800-tals poeten) som berättare och huvudperson.

Samma svagheter som första boken men här med fler sidor som fyllts av upprepningar och onödigt utdragna storylines. Känns som det saknas en redigerare. Lämnar serien och Sanderson här.

Lite överhajpad. Inblandat bland briljanta bilder från 90-talsbarn så smiter meningar från medelåledersförfattaren in och förstör känslan (13-åringar som ser världen i pantone-färger, wtf?). Mordberättelsen är också väldigt oklar.

Imponerande personporträtt men också bara ett porträtt. Jag behöver mer handling för att vara intresserad. Antar att man kan läsa den som kritik mot dagens brist på kultur, eller som kritik mot kultursnobberi och den korrupta kulturmannen, men oavsett inget för mig. Borde jag läst något annat av Solstad?

Intressant från Planet Money om Oscars-kampanjande och hur marknadsföringsbudgeten för att vinna en Oscar kan överstiga inspelningsbudgeten flera gånger om.

Otroligt mörk om missbruk, fattigdom och ond bråd död i Appalacherna.

Har slitits mellan att tycka att den är lite väl basic och att inte kunna lägga ner den, men i slutändan tror jag att den kommer stanna med mig ett bra tag vilket får den att tippa över den till en stark 4:a.

Att vältra sig i misär är nog inte för alla, eller för alla tillfällen, men rekommenderas till dom som klarar av det.

Tyckte om Night Country mer än dom flesta vad det verkar. Trots att miljöerna ibland känns billiga, skådespeleriet ibland lämnar lite att önska, ljus och foto ibland känns hafsigt, och vissa delar av slutet inte matchar temat. Men det viktigaste är att den obehagliga känslan sitter, och det gör den.

Tycker jag läser eller hör kritik mot algoritmerna flera gånger i veckan i alla möjliga olika kanaler och här gör NPR en lite djupare dykning ner i ämnet. Jag håller med om det mesta så kom med fler rekommendationer!

Nog marginellt bättre än att rekommendera Tolkien, men finns kanske nån mer än jag som läser fantasy och inte har koll på Sanderson. Är iofs ingen fantasyälskare och det är också ett av mina största problem med boken, att jag har svårt när det blir magi, eller elemancy som det heter här, men jag kan komma över det. Fightscenerna är den andra stora svagheten och är ofta direkt pinsamt skrivna, mer passande för tonåringar. Med det sagt så gillade jag den och kommer nog läsa, eller lyssna på, nästa bok också, vilket är ett väldigt bra betyg för mig.

En podcast jag följer tar i senaste avsnittet upp vad algoritmerna gör med kulturen, och varför Ice Cream Club behövs.

Blev besviken när det inte handlade om Dr Spaceman från 30 Rock 😢

Började lite segt men efter dom första hundra sidorna kunde jag inte lägga den från mig. Väldigt svår att sammanfatta rättvist och det visar sig i att bokhandlarna jag sett den i alla placerar den i olika genrer. Brukar ses som en del av en trilogi, trots att böckerna inte har någon koppling alls, men alla Emily St John Mandels böcker jag läst har varit 5/5.

Inte en av Le Carrés bästa men har mycket av det jag gillar med honom; det långsamma berättandet som man inte riktigt vet var man har och mycket mer fokus på spion än thriller. Läste på svenska men tror att det var ett misstag.

Kommer inte ihåg något alls från första filmen, antar att jag såg den vid fel tillfälle, så gick in i denna relativt blank. Mycket roligare och mindre jobbig än jag förväntade mig, men tycker inte man behöver se den på bio. Lägg in den i watchlist och se den när den går att streama istället.

Överraskade. Både att den var bättre än jag förväntade mig och själva berättelsen som inte alls är förutsägbar. Har läst Nesser tidigare och minns inget av det men känns som att denna kommer sätta sig bättre. Språket inspirerar inte och vet inte om jag fick ut något mer ur den så blir ändå bara 3.5/5.

Efter 10 år och åtskilliga rekommendationer hoppade jag till sist in i denna. Måste säga att jag är mer imponerad än förälskad. Lite för långsam för min smak men förstår varför alla som gillar brittisk TV älskar den.

Walden var redan innan sin romandebut en favorit och den levde upp till förväntningarna. Bäst hittills under 2023.

Cervenka är bra som alltid. Alla borde läsa.

Vet inte alls vad jag tycker. Känns som en serie fotografier och tror jag fått ut lika mycket ur den om jag stängt av ljudet helt. Samtidigt kändes den inte långsam, tråkig eller oengagerande. Att karaktärerna bryter fjärde väggen och leken med rekvisitan var började irriterande men tycker man kom in i det efter ett tag. Blev en 4:a nu men finns risk att den halkar ner till en 3:a när jag sovit på det.

Mer arbetarlitteratur efter Ivar-Lo. Ganska bra men lider av samma problem som annat jag läst i genren, med lite för långa delar som känns överflödiga, för att ge riktigt högt betyg.

Bor granne med Ivar Lo-museet så har länge tänkt att jag borde läsa honom och plockade slumpmässigt upp denna. Förväntade mig arbetarlitteratur a la Fogelström men fick en i det närmaste erotisk roman. Antar att jag borde researchat innan men frågar här istället. Vad ska man läsa an Ivar Lo?

Kanske OT men vet att många läste Dan Ariely så här är en chans att rätta till världsbilden lite.

Kändes ibland som att jag var för dum för att förstå boken, men ser inte det som förmildrande. Väckte inga känslor alls och var inte heller belysande, bara ganska tråkig. Har iofs svårt för postmodernism (förutom Vonnegut).

Helt ok. För att se var mycket nutida kultur kommer från, senast Last of Us, för att reflektera C-19, och för nazist-ockupationskopplingen. Men ändå inte särskilt gripande.

Obehaglig bok som blir mer obehaglig av sin obehagliga författare. Men Houellebecq kan skriva, det kan han.

Läste av en slump parallellt med Annie Ernauxs Timmarna, intressant för att dom bägge handlar om kvinnor som hittar frihet efter kriget men väldigt olika i känsla. Tycker Lessings var mycket bättre även om den varit bättre utan de afrikanska delarna. Kanske är dom medvetet sämre för att säga något om huvudpersonens författarskap?

Damon Lindelofs nya. Odödlig nunna vs världsstyrande AI, extremt oklart men man måste ge den en chans efter Lost, Watchmen och Leftovers.

Kan nog bli något. Jodie Foster, mini-serieformatet och angränsande övernaturlighet.

Svår att sätta i något fack. Handlar om en person som bor i en oändlig labyrint och som upptäcker hur han kommit dit och vilka dom andra personerna som ibland dyker upp är. Bra framåtskridande berättelse samtidigt som man hela tiden tänker på vad allt representerar, utan att det blir krystat eller svårt.

First contact thriller hard sci-fi med vampyrer. Låter kanske inte lockande men var överraskande bra. Spännande och lagom intressant och nördig. Rekommenderas till alla som gillar sci-fi.

Wes Anderson sci-fi. Har det någonsin gjorts en film som är mer anpassad för @fredrik än denna? Ser väldigt lockande ut även för mig iofs.

Mind blown! Traditionell italiensk mat är inte så traditionell! Borde väl inte vara överraskad med tanke på hur mycket jag tycker om att ta upp faktoiden att chilin i indisk mat är en relativ modern import från mexico.

The New York Times huvudfilmkritiker lämnar sitt prestigefyllda jobb för att han tröttnat på franchise-filmer och TV-serier. Har han en poäng eller är det bara snobberier?

Kompetent men trött, gnällig och främmande. Fick mig att önska att jag läst något annat av Ernaux istället. Nog mer relevant för för en eller två generationer äldre.

Via @Trailers: Gillade böckerna så ser fortfarande fram mot denna, men världen såg mer spännande ut på papper och i mitt huvud än den gör i trailern.

Ett av väldigt få spel jag spelat senaste åren får en uppföljare! Äntligen kommer jag kunna planera trafiklösningar i full HD.

Bland det sämsta jag läst. Kan inte förstå hur den fått så bra betyg överallt. Ni som rekommenderade denna är skyldiga mig en bra bokrekommendation som kompensation! Tror det är så det funkar iaf.

Väldigt bra! Mörk och mystisk men också vacker, mänsklig och tom positiv på något sätt, trots död och droger. Bättre än Anyurus förra (De kommer drunkna i sina mödrars tårar) som också var bra.

Kan se varför andra älskar den men inte för mig. Väldigt kompetent och välskriven men samtidigt hade jag svårt för karaktärerna och gissar att jag kommer glömt bort boken inom några veckor, så därför lågt betyg.

Vet inte om jag någonsin sett en serie få så entydigt positiv kritik. Första avsnittet släpptes i helgen och jag tycker helt klart att det är värt att hoppa på tåget tidigt!

Sci-fi klassiker från 69 med kön och migration som teman. Gick nog in med för höga förväntningar och tyckte den var väldigt seg i första halvan. Blev bättre framåt slutet men inte tillräckligt för att rädda upp betyget. Mest läsvärd för att den lyfter fram hur absurd dagens diskurs är såhär 50+ år senare.

Gillade framför allt miljöerna. Kändes som att jag missade hälften av vad den vill ha sagt.

Sara Stridsberg är bäst, allmänt och utan kvalificeringar. Kan inte sätta fingret på varför men det är otvetydigt så. 10/10

William Gibson scifi med högt produktionsvärde. Har bara sett premiären än så kan inte uttala mig om hur bra den kommer vara men den börjar på ett sätt som får mig att tro att det är en serie man kommer vilja "se tillsammans" och prata om.

Monsterfilm från Marvel som var oväntat bra. Gillade karaktärerna och tycker estetiken funkade. Bara en timme lång också.

Senaste från Emily St John Mandell som skrivit Station Eleven. Hon har något som jag inte riktigt kan sätta fingret på men verkligen gillar. Har i efterhand förstått att det finns ett genomgående tema från Station Eleven och att jag hoppat över en bok men tycker inte det gjorde något. Sci-fi, pandemi och tidsresor, men så långt från hard sci-fi man kan komma. Kommer läsa ikapp allt hon skrivit och det är inget jag säger ofta. 5/5

Via @emilk: Håller med! Inte lika bra som True Detective som den tar efter men ändå en av höjdpunkterna hittills i år.

Besviken. Försöker chocka på ett oskönt sätt och klämmer in stockholmshistoria som bara irriterar. Mer Stieg Larsson än Henning Mankell så om det är något man letar efter så har den ändå några kvaliteter. 2.5/5

@fredrik det vad denna jag tänkte på gällande fermis paradox. Bra scifi, men har bara läst första i serien (som vanligt).

Bra. Men det visste väl alla redan. 4,5/5

Över 500 avsnitt in är 99pi fortfarande väldigt bra. Senaste avsnittet är en bra representation för vad dom gör så bra och borde få vem som helst att bli intresserad av stadsplanering.

Har sett några avsnitt av denna och tycker att den tar sig. En blandning av Homeland, Taken och Jack Reacher låter kanske inte så lockande men är ibland precis vad man behöver. Tar sig inte upp på topplistan för 2022 men ändå sevärd.

Neil Gainmans The Sandman släpptes igår och verkar efter första avsnittet vara väldigt Gainmansk. Viss risk att den kommer visa sig vara för mycket YA för min smak men jag kommer nog se hela säsongen iaf.

Läsvärd men ofokuserad och lite för mycket. Funkade bra som semesterläsning. 4/5

Fantastiskt bra om vetenskapshistoria under 1900-talets första hälft. Genier, kvantteorier, världskrig, sjukdomar, vapen, nobelpris och död. Bästa non-fiction jag läst. 10/10

Charmig, rolig och effektiv western som jag tror funkar lika bra för ungdomar som vuxna. Kommer inte alls ihåg varför jag plockade upp den så blev väldigt positivt överraskad.

Läste precis ut denna och gillade den verkligen. Både formatet med en samling ganska olika berättelser, språket och världen. Bland top scifi jag läst senaste åren. Slutet var dock lite av en besvikelse så nu är frågan om jag måste läsa uppföljaren eller om det är, som så ofta, bara första boken som är bra? Nån som läst och kan rekommendera den?

Hittade tillbaka till Blank Check via Roman Mars och kan rekommendera för entuastiskt och positivt filmsnack. Får en verkligen att vilja se vad dom än pratar om och mer film generellt. Väldigt mycket snubbar som namedroppar och ingen podcast borde vara så lång men tycker det funkar på nåt konstigt sätt.

Brukar inte gilla biografier men denna var väldigt berörande. Omöjig att läsa utan att gråta en del.

Klart rolig improv-komedi med Will Arnett, för när man är sugen på nått oseriöst.

Väldigt omskakande, övergreppen såklart men kanske framför allt hur det hanterats i "kultureliten". Medan det pågick och i efterhand. Svårt att förstå hur någon kan respektera Engdahl eller Akademien.

Såg att denna finns på SVT igen för oss som missade den förra gången. Fin. Se!

Är väl inte stor litteratur men Backman är bra på att trycka på ens känsloknappar. Perfekt om man vill ha något man kan sluka i ett par sittningar.

Har sett första fyra avsnitten nu (av 10) och gillar den verkligen. Lagom obehaglig och flummig och ibland nästan mysig . I alla fall för att vara post-pandemiapokalyps. Kommer ihåg boken som bra också, fast det var några år sen jag läste den. Gissar att det var på rekommendation från @odpodcast innan dom tröttnade på mystery box.

Nån som sett och vet om den är värd att lägga tiden på?

Jag gillade verkligen boken och kan rekommendera den men givet pandemitemat tillsammans med att nörd-kultstämplade böcker inte brukar översätta så bra har jag vart tveksam till serien.

Storsatsning från Showtime som är lovande. Fick den pitchad som Lost mystery/horror så måste såklart se den. Är två avsnitt in än så länge så kan inte ge min dom än men tycker fler ska se den för den ger (än så länge iaf) samma behov att prata om och spekulera kring som Lost.

Bästa jag läste 2021. Har förstått att det är lite av en vattendelare men även om jag kan se hur den inte faller alla i smaken så har jag inte sett någon negativ kritik som jag håller med om.

Ingen har väl missat att It Takes Two från Josef Fares Hazelight vann Game of the Year i helgen. För dom som inte är insatta i spelvärlden så är det väl motsvarande att vinna Oscar för bästa film (fast spelbranchen nu är mycket större än filmbranchen). Man kan inte annat än vara otroligt imponerad av allt han lyckats göra från Brothers till nu.

Har inte delat musik tidigare eftersom jag vet att inte många har samma smak som jag men idag har jag lyssnat på SkraeckOedlan och tänkte testa. Skulle klassa dom som stoner rock med göteborgssound (fast jag ser att dom är från norrköping nu). Tack till @alexander som jag har för mig introducerade dom för mig för ett par år sen.

Testar nåt nytt och gör en anti-rekommendation. Mycket jag läst om den pratar om hur det är en satir om ojämlikhet men jag upplevde det som bara mycket grafiskt våld som är där för att göra tittaren obekväm. Bra skådespel och miljöer väger inte upp. Skippa.