Mer arbetarlitteratur efter Ivar-Lo. Ganska bra men lider av samma problem som annat jag läst i genren, med lite för långa delar som känns överflödiga, för att ge riktigt högt betyg.

Bor granne med Ivar Lo-museet så har länge tänkt att jag borde läsa honom och plockade slumpmässigt upp denna. Förväntade mig arbetarlitteratur a la Fogelström men fick en i det närmaste erotisk roman. Antar att jag borde researchat innan men frågar här istället. Vad ska man läsa an Ivar Lo?

Kanske OT men vet att många läste Dan Ariely så här är en chans att rätta till världsbilden lite.

Kändes ibland som att jag var för dum för att förstå boken, men ser inte det som förmildrande. Väckte inga känslor alls och var inte heller belysande, bara ganska tråkig. Har iofs svårt för postmodernism (förutom Vonnegut).

Helt ok. För att se var mycket nutida kultur kommer från, senast Last of Us, för att reflektera C-19, och för nazist-ockupationskopplingen. Men ändå inte särskilt gripande.

Obehaglig bok som blir mer obehaglig av sin obehagliga författare. Men Houellebecq kan skriva, det kan han.