Nya streamingtjänsten Staccs, med konserter och musikdokumentären, kan den va nå?

Tja. Ambitioner finns. Den nutidsorienterade musiklyssnaren hittar både Hurula, Kite och David Ritschard. Sabaton toppar sajten idag - logiskt, cashen ska ju in.

Personligen är jag mest inne på undervegetationen av musikdokumentärer. Modellen några fransmän som laddat DV-kamerorna med drömmar och intentioner och aldrig räknat med mer publik än en halvfull filmfestivalsalong. Men som har haft tillträde till rum där verklig magi uppstått. Just precis som ”Welcome to Portishead”. Inget är crisp med bilden. Det är inte vidare hantverksskickliga genomfört. Men dom är hemma hos Beth Ortons morsa. Beth går omkring och röker inomhus - fattas bara annat - och drar syrliga gags. Musik - det är något som det skrivs om i engelska magasin, och som återberättas i svenska diton halvår senare. Musik - det pratar du med vänner om, i slutna sällskap. Och har du inga såna vänner får du så lov att prata med dig själv, i ditt flickrum, med din plastiga CD-spelare. Inget crisp med den ljussättningen. Du har kanske 10 CD och lite lite tapes med inspelningar från radio. MTV finns, men i realiteten är Växjö-tv ditt fönster ut. Och nu, utan Dolby Atmos och 4K, precis som i andra eror, sitter folk i regnet på andra sida av något hav och skapar musikhistoria. Och du är med. I ditt pojkrum, med dina låtsaskompisar, drömmer du om världen och vet precis hur den låter. Som Portishead. Hur bandet ser ut och hur offensivt oglammigt 90-talets Wales är, får du vänta 25 år på att få reda på. Men Beth Ortons röst är lika närvarade, då som nu.