ericperic

Nya streamingtjänsten Staccs, med konserter och musikdokumentären, kan den va nå? Tja. Ambitioner finns. Den nutidsorienterade musiklyssnaren hittar både Hurula, Kite och David Ritschard. Sabaton toppar sajten idag - logiskt, cashen ska ju in. Personligen är jag mest inne på undervegetationen av musikdokumentärer. Modellen några fransmän som laddat DV-kamerorna med drömmar och intentioner och aldrig räknat med mer publik än en halvfull filmfestivalsalong. Men som har haft tillträde till rum där verklig magi uppstått. Just precis som ”Welcome to Portishead”. Inget är crisp med bilden. Det är inte vidare hantverksskickliga genomfört. Men dom är hemma hos Beth Ortons morsa. Beth går omkring och röker inomhus - fattas bara annat - och drar syrliga gags. Musik - det är något som det skrivs om i engelska magasin, och som återberättas i svenska diton halvår senare. Musik - det pratar du med vänner om, i slutna sällskap. Och har du inga såna vänner får du så lov att prata med dig själv, i ditt flickrum, med din plastiga CD-spelare. Inget crisp med den ljussättningen. Du har kanske 10 CD och lite lite tapes med inspelningar från radio. MTV finns, men i realiteten är Växjö-tv ditt fönster ut. Och nu, utan Dolby Atmos och 4K, precis som i andra eror, sitter folk i regnet på andra sida av något hav och skapar musikhistoria. Och du är med. I ditt pojkrum, med dina låtsaskompisar, drömmer du om världen och vet precis hur den låter. Som Portishead. Hur bandet ser ut och hur offensivt oglammigt 90-talets Wales är, får du vänta 25 år på att få reda på. Men Beth Ortons röst är lika närvarade, då som nu.

ericperic

Från och med har alla torsdagar från nu och mot evigheten brunnit ner och återuppstått likt fågel Fenix. Nu firar vi istället … trumvirvel … powerpoptorsdag! Veckans bästa dag. En dag vi får njuta ohämmat av det elexir som själva livet består av: tunga gitarrer, svulstiga melodier, bitterljuv ordkonst. Vi börjar denna världsomspännande hyllning till livet och kärleken med Jonathan Coulton, en sorgligt ringaktad vardagsskildrare med hits som IKEA under bältet. Ett tips är att dra igång låttextgrunkan i Spotify under avnjutandes av det länkade eposet. Mycket nöje! Vi ses på torsdag för då är det … powerpoptorsdag! Igen!

ericperic

1. Igår lyssnade jag på ett gammalt Snedtänkt om Silence Records i Koppom. bob hunds skivbolag. Bolaget som 1972 låg bakom det spektakulära släppet av Philemon Arthur & the Dung. Som antagligen är från nordvästra Skåne. Som har lyckats hållas hemliga under alla dessa år. Vilka är dom? Vem är farmor som hörs i inspelningen? Är dom bröder? Är det Björn Afzelius? Damen från Koppom nynnar på norska Kaizers Orchestras hyllningslåt. Som sedan vi får höra några takter av. Det låter rätt bra. 2. Kommer att tänka på den här norska hyllningslåten på väg till tåget. Den är rätt bra. Bra refräng. Och kul att de har hört Philemon Arthur. 3. Väl hemma nås jag av nyheten som skakat om hela musikvärlden i dess grundvalar. Seismologiska mätarbreakdowns har observerats. Ett par bröder från nordvästra Skåne har spelat en Philemon Arthur & the Dung-låt i Kristianstad. Rätt fraseringar osv. Är det dom? Är hemligheten avslöjad nu? Omskakad. Det var inte Björn Afzelius. Puh.

ericperic

Far behöver handla vinyl. Dotter vill också. Hon tycker vi ska köpa Dio. Orimligt lyckad uppfostran.

ericperic

Nästan all ny musik som når mig går genom AI:n. Spotifys guld. Litar mer på de automatgenererade listorna än på mig själv. Det fanns en tid när listorna var orimligt bra. När min egen musikkonsumtion höll tillräckligt hög nivå blev Discover Weekly en bild av ett hyperjag. En perfekt person som jag önskade att jag kunde bli men som redan var jag. Det var ju min lista. AI:t såg mig. Sen hände livet. ”Hör, det här är sången som din docka sjunger. Från Frost 2, den konstiga uppföljaren.” Och det blev det jul och jul, igen, igen. Discover Weekly har aldrig hämtat sig. Sist fick vi höra soundtracket till Viaplays Harmonica med Helena Bergström … nä just ja, Josephine Bornebusch. Nu är jag tydligen en sån person. AI:t ser mig.

ericperic

Slant med fingret och vips är vi abonnenter på ännu en streamingtjänst: Draken Film. Vilket var en oerhört bra sak. För förutom festivalklassiker och kvalitetsfilm från hela världen finns här en riktigt fint utbud av barnfilm. Barnfilm som platsar på vilken Biograf Zita-matiné som helst – fattas bara annat när Göteborg Film Festival driver tjänsten. Kolla till exempel urfina ”Victor och Josefine” och ”En katt i Paris”.

ericperic

Nyårsdags morgon får bebis för sig att gå upp för tidigt. För tidigt för sin far, för tidigt för den värld hon så småningom om ska utforska och förändra, för tidigt för sig själv. För klockan 7 en nyårsdags morgon är en tid som inte riktigt vill finnas. Än behöver det nya året några timmar att ligga och dra sig innan det är redo att ruska igång. Vi vet det i våra kroppar, universum vet det, att just idag gör du rätt i att vila några timmar till. Självklart vet bebis det också och kurar ihop sin lilla kropp på mitt bröst och snart snusar hon gott. Men en far är vaken och vad kan han göra, annat än scrolla Evert Taube-dokumentären Evert! Evert! Evert! på SVT Play. Och där vinkar ödet till oss. Frida Hyvönen sjunger Nocturne, ”Sov på min arm”, för mig och bebis. God morgon 2022, det här blir vackert!

ericperic

Här kommer tips så här i nyårslöftestider! Fredrik Nyström, professor i internmedicin har sammanfattat forskningsläget om hälsa och sånt i boken ”Radikalt lagom”. Det har Magasinet Filter intervjuat honom om i en artikel. Jag har inte läst forskningen eller boken om forskningen. Har heller inte läst artikeln om boken om forskningen. Vad jag däremot har gjort är att lyssna på Filterpodden där Nyström och reportern summerar artikeln om boken om forskningen. Kalla mig därmed sakkunnig. Det här lärde jag mig: - Träna inte för att gå ner i vikt. Det funkar inte. - Tycker du att någon annan borde träna för att gå ner i vikt - säg det för guttskull inte till hen. Det funkar absolut inte. - Banta inte. Det är farligt. -Ät ris om du tänkte bli sumobrottare. Håll dig borta annars. - Överviktiga medelålders har bättre prognos för ett långt och hälsosamt liv än normalviktiga medelålders. - Kombinationen promenader, enklare träning och lågfettkost tillsammans med ett nätverk av stöttande personer är helt meningslöst och leder inte till någon som helst effekt på hjärtsjukdom. - Du blir inte ett dugg friskare av att äta frukt, grönt och fullkorn. Många blir sjukare av det, bara. Vad funkar då? - Träna av lust - Är lågkolhydratkost, massor av olivolja och baljväxter. - Ha inte dåligt samvete - Drick ett par glas vin om dan. Det sänker blodsockret, blodtrycket och gör dig mindre hungrig. Så, ge dig själv nyårslöftet att träna mer lustfyllt och banne dig om du slarvar med vinet! Två glas (ett om du är tjej) ska ner, vareviga dag!

ericperic

Podden ”Sorry, allt gick åt helvete” är en tågolycka i realtid. Ola Rapace och Fredrik Söderholm diskuterar sina och varandras tillkortakommanden, missbruksbeteenden och irrationella prioriteringar. De spelar upp ljudinspelningar från terapisessioner och reser hem till sina respektive frånvarande farsor. Det dryper av självömkan, är moraliskt och juridiskt tveksamt (Ola är väl inte friad från misstankar om kvinnofridskränkning), men på något vis är det ändå fängslade. Inspelningen från Fredriks morsas urspårade 61-årskalas är kanske den naknaste skildring av mänsklig otillräcklighet jag har hört. Ola tar heroin i Bagis, sover på parkbänk på Lidingö och är ett offer. Fredriks far flydde föräldraskapet för ett liv som transa i techno-Berlin, sen tappade han tänderna. Och så där håller det på, i 12 minnesvärda avsnitt. Skickar med en varning till dig som tycker att män är det löjligaste som finns — din känsla riskerar att cementeras.

ericperic

I teve-recap-genren står HBOners ut. För i Stevin Nippols händer blir avsnitt-för-avsnittgenomgångar av HBO:s miniserier hilarious. Förra säsongen behandlade Scenes from a marrige, men lika mycket om Stevin Nippol och den kraschade relationen med den där Tracy. Det hade tom ett eget segment: ”Whitout a Trace”. Stevin och den andre hosten, Chasey Joshua, blev osams på nåt märkligt märkvärdigt vis i slutet på förra säsongen så nu, när podden avhandlar Landscapers, är podden mest ett urspårat experiment i försmådda känslor och i att få en ny cohost. Det där lät obegripligt och rörigt. För det är det. Men grejen är att Stevin Nippol är ett genious och HBOners är ett mästerstycke i witty dark commedy. ”It’s just a shabbat dinner … and he just coulden’t shabbat about it”.

ericperic

Nä, dags att hotta till den där trista koden med lite bjorn.json lindh

ericperic

Skakad av nyheterna om dödsskjutningen i natt. Mycket har sagts om Einár idag redan och mycket kommer sägas. Senaste singeln har några svårsmälta rader en sån här dag: ”Bror, jag skickar ut tolv skott, många här som har gått bort/Bror, du måste va vaksam om du bor här ute i Stockholm, pow, pow, pow//Är du redo att dö, är du redo att göra det vi gör?/För min broder han hamna på gatan/Och sedan hamna på en t-shirt, ey”

ericperic

Äntligen! Iom att Netflix börjat dubba filmer till Svenskan talar nu Jason Momoa äran och hjältars språk. Otroligt vettig prioritering. Hoppas självfallet att precis allt som Netflix någonsin gjort blir dubbat. Vem får då göra Frank Underwood? Säkert Stefan Sauk.

ericperic

Summer of Soul är en dokumentär om Harlem Cultural Festival som ägde rum under tre dagar 1969 som en hyllning till svart musik och kultur. Allt filmades men inget sändes och banden glömdes bort. Tills nu, när Questlove från The Roots har klippt samman en räcka framföranden och satt dem i sitt sammanhang med hjälp av nygjorda intervjuer och arkivmaterial. Alla med någonstans intresse för soul, blues, gospel, jazz, r’n’b … ja, varför typ all populärmusik från ’69 och framåt har låtit som den gjort, varför dagens Amerika ser ut som det gör, bör se den. Det är en order. Summer of soul är så orimligt bra. Det har tagit veckor av försök att ta mig igenom den. Jag kollar, bölar, dansar, spolar tillbaka, tittar på något nummer jag redan sett och repeterar alltsammas, om och om igen. Till exempel Stevie Wonders trumsolo i filmens inledning. Har sett det säkert 10 gånger nu. Är BB King världens coolaste? Tydligen. Och så vidare. När Mahalia Jackson tar med Mavis Staples i den då nyligen bortgångna Martin Luther Kings favorithymn ”Oh, Precious Lord” så brister det. Det är överväldigande smärtsamt och storslaget. Och sen sjunger David Ruffin ”My girl”. Och så där håller det på. Snart kommer Nina Simone. Det är därför jag skriver det här nu, innan jag ens har sett klart filmen. Kommer helt att ha tappat målföret tills dess. Så, nu kan ni lika gärna lägga ner Ice Cream Club. Från och med nu kommer allt som det tipsas om vara lite gråare och tristare.

ericperic

GP hade en artikel igår om kristen funk i 70-talets Göteborg. Otroligt awesome lät det. Skrev en drapa på Facebook idag om att jag nu då letar LP-skivor, taggade in lite folk och yada yada så hade pastor Peter Gembäck, känd från Knutby Filadelfia, engagerat sig i mitt letande. Orimligt stort.

ericperic

Årets sommarplåga!

ericperic

Podcasts med scripted drama sägs bli stort. Inte skitmycket än som tyder på att det blir så. Än. Men så kan det bli. I väntan på breaket finns tex Gimlet Medias fina Homecoming om du missat den. Sveriges Radio är så klart marknadsledande här hemma, även om bla Spotify också är på gång med grejer på äran och hjältars språk. P3 Serie är helt klart lyssningsvärt. Personligen gillar jag SR:s Skymningsland - skräcknoveller i munsbitformat, narated by ingen mindre än mäster Lennart Jähkel. ”Jenny var ful” är en av de bättre i serien. Rätt kusliga 27 minuter faktiskt.

ericperic

Gick på ICA, lyssnade på Peps, kände mig helt revolutionär. Du är saknad, Persson!

ericperic

Alltså. Spatial Audio (surround-ljud typ) kom i dagarna till Apple Music, till vissa spår. Om en har rätt lurar osv. Iaf. Men jösses vad coolt det är. Musik blev typ bra igen.